Hur många gånger har det inte sagts om mig som person att "ja ödmjuk är du ju i alla fall inte"? Å andra sidan har det om mig även sagts att "du är en av de ödmjukaste jag vet". Så vem är jag på detta område egentligen? Ja inte vet jag även om jag, som de flesta helst ser mig själv som ödmjuk.
I det japanska skolväsendet är, i många skolor i alla fall, ovanligt att det anställs vaktmästare eller städare. Det kan tyckas märkligt med våra västerländska ögon sett. Hur kan det komma sig? Jo en grundtes i det japanska skolväsendet är om det krävs av studenterna att de städar och håller i ordning på sin egen skola lär det eleverna respekt, att ta ansvar och verkar för jämlikhet. En mycket sund tanke.
Jag hade gärna sett att vi gjorde som "förr i världen". Det fanns en tid då invånarna i Sverige som avslutning på fullgjord skolplikt fick gå i hushållsskola. Enligt de traditioner som fanns då fick kvinnorna lära sig laga mat och ta hand om hushållet medans männen fick lära sig det praktiska och att ta hand om pengar. Tror det hade varit nyttigt om något liknande hade införts igen. Varför inte göra som i Japan? Det kan var en väg att lära sig ödmjukhet.
Jag brukar skoja ibland och säga att jag är ödmjukast i hela världen. På något sätt är det ju en antites men samtidigt ligger det ju mycket i de orden. Anledningen till att jag säger det är ju för att få mina medkamrater att tänka till lite grann. För en del av sann ödmjukhet är att lära känna sig själv, veta vem man är. Och en motsats till detta är falsk blygsamhet. Är du bra på något säg det då. Givetvis hänger det starkt samman med att känna sig själv. Att lära känna sig själv kan ta en livstid och vissa av oss kommer aldrig fram, kanske ingen av oss.
Men riskerar vi inte att hamna i blåsväder om vi är ödmjuka? Riskerar vi inte att bli utnyttjade? Jo det kanhända att vi gör. Men samtidigt har det inte så stor betydelse. För de som tror samverkar allt till det bästa. Vi behöver inte vara våra egna försvarare även om vi gärna trillar dit på det.
