Inom barnomsorg och skola tas det ofta mer hänsyn till
ekonomi än barnens trygghet. Ett exempel på det är ständiga vikarier. Har själv
varit med om omorganisationer varje år under min äldsta grabbs fyra första år
med nya lärare och nya metoder i stort sett varje termin. Tur för grabben att
han fixade det galant ändå trots allt. Men jag tror det beror i mångt och
mycket på att vi som föräldrar kunnat ge honom den trygghet som skolan inte
kunnat ge. Men inte alla barn är så lyckligt lottade. Skolan borde vara
anpassad efter de svagaste och inte som nu; de som är normativa.
I sin iver att ”spara” pengar blir gruppernas stora i
barnomsorgen och klasserna blir stora i skolan. Det finns i och för sig inget
direkt samband mellan stora klasser, speciellt inte när barnen blir större och de resultat som barnen kan göra. Det finns andra parametrar som kan förändra detta. Minst lika viktigt är att de har ett sunt självförtroende.
Något som aldrig tas upp (vad jag hört i alla fall) är att
barnen är så länge på dagis. Om det då är stora grupper blir otroligt
stressande och tröttande. Små barn lider också av stress och det kan aldrig
vara bra eller OK.
Pengar finns ju annars tydligen där det finns enskilda
familjer som kan lägga enorma belopp på resor till fjärran länder när barnen
hellre är hemma i sin trygga värld med djur, natur, kompisar och egna
intressen. Undrar om man kan på ett enkelt sätt se till att resurserna används
på annat sätt. Men då krävs ett öppet sinne så klart.
Barn har andra upplevelser än vad föräldrarna tror. Barn
tänker i upplevelser och inte i pengar. Därför kan ett besök på den lokala
biografen med tillhörande snacks vara mer värt än den dyra resan.
Det är vi vuxna som lär barn att saker har mer värde ju
dyrare det är. Inom vissa delar av barnomsorgen jobbas det efter eget skapande
och eget tänkande. Det skapar glädje och ger barnen trygghet samtidigt som en
sund självkänsla av vad de kan utföra. Och mycket kan upplevas ute i skogen
eller på annan offentlig plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar