Under min uppväxt var jag mobbad av vissa personer i den klass jag gick. Det hjälpte ju inte heller direkt med att vår familj var kristen och frireligiös. Så det hände vid olika tillfällen att jag fick stryk. Men jag kan säga att jag har förlåtit dem som gjorde så. En del av mobbarna har det gått riktigt illa för och det är faktiskt inget som gläder mig, tvärtom
Nu var det länge sedan jag var inne i skolans värld. Man borde ju förvänta sig att när vi människor blir äldre och mognar till att vi lägger av sådant beteende. Men inte alls; tvärtom. Från arbetslivet har jag flera exempel på detta. Nu kallas det inte längre mobbing; nej det kallas handlingsplaner, "du måste prestera bättre". Till god hjälp har vissa företag tyvärr också fackföreningar som tyvärr inte tar den svages sida. Nej istället ställer man sig på mobbarens sida dvs företagets. Jag har själv varit utsatt för liknande behandling men tack vare att det finns äkta vänskap i min närhet så har jag med Guds hjälp lyckats att vända på skutan och i mångt och mycket är cheferna nu på "min sida".
Tyvärr finns det många dåliga ledare som sätter penningen i första rummet. Det glöms bort att det är människor man jobbar med.
Har under mitt arbetsliv haft många bra chefer, även de på mellannivå. För mig är en god mellanchef en som försvarar sina grabbar och tjejer. Oavsett vad som kommer ovanifrån försvarar man sitt gäng. När det finns problem hängs ingen ut utan istället arbetar man med det på ett subtilt sätt. Det sämsta som finns i ett arbetslag är att man beskyller andra för att inte arbeta, att den och den gör fel. Nej det bästa för ett lag är om alla gör sitt eget och inte lägger sig i andras arbete.
Så sköt dit eget och stötta den som är svagare istället för att hänga ut den svagare. Det hjälper ingen och det skapar absolut ingen laganda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar