22. De introvertas revolution

Läste en mycket intressant blogginlägg för några dagar sedan på http://blogg.adecco.se/?p=817. I det pussel som livet är kändes det som om ytterligare en pusselbit föll på plats.

Nu är jag känd för att vara utåtriktad och extrovert. Men det är ju bara en del av sanningen. Samtidigt är jag en mycket privat och introvert person. För att kunna skapa tror jag att det krävs perioder av avskildhet, ja av vald ensamhet. Har pratat med många av mina vänner om detta och det är många som håller med om det. När nu hjulen rullar allt snabbar blir det viktigare och viktigare att ta perioder av återhämtning.

Åter till inlägget. Tänkt att läsa den platsannons som säger som i inlägget:
”Vi söker dig som behöver lång betänketid, är stresskänslig och vill göra en sak i taget. Ogillar du förändringar, blir utmattad av stora folksamlingar och helst vill vara för dig själv är det ett plus.”

Och de tre situationer som skiljer de introverta och extroverta åt; klockrent.
Så låt oss vara lite mer introverta och tänka innan vi pratar. Då kan vi sluta be om ursäkt för saker som vi sagt eftersom det vi sagt redan är uttänkt och klart. Skulle det vara att vi missförstår varandra då ber vi givetvis om ursäkt men tänk vad enklare allting hade blivit om vi hade sagt vad vi menat.

Stå upp och var introvert!

21. Framgång - vad är det?

Vi lever i en tid när framgång definieras i pengar. Visst är det trevligt med pengar men är vi inte lite tomma om vi tycker att det är framgång endast? För oftast är det väl så enligt mitt sätt att se att för att du ska kunna få mer förutsätter att någon annan får mindre. Med andra ord skulle det innebära att framgång är att sko sig på andras bekostnad. Och så vill vi väl ändå inte ha det.

Nej framgångsrik blir du genom att följa ditt hjärta och inte strömmen. Och för verklig framgång krävs att vi genomgår tuffa tider där livet kan se ut som en öken. Så många pratar om att de "brinner för musik" osv. Är det verkligen det som de gör? Eller är det känslan av eufori som kan uppnås med hjälp av den? Är vi kanske bara adrelinknarkare allesammans? Vad brinner vi för på riktigt.

Det är vanligt att vi gör saker, även kreativa, därför att vi vill ha bekräftelse. Då kan det hända att vi startar ett band, eller målar en tavla för att det som kännas bra. När vi sedan inte får den uppmärksamhet som vi önskar ger vi upp. Vi kan även då kalla det utveckling... Var vi då framgångsrika i det vi gjorde? Ja det kan vi ha varit om det var vad som fanns i hjärtat, om uttrycket var där för något som behövde sägas, något som behövde uppmärksammas.

För mig är framgång att kunna berör EN människa, hjälpa dem genom en svår situation. Det kan innebära att uppröra någon så att det kommer en tanke i rullning för en förändring. Många av historiens stora män och kvinnor var inte stora i sin tid. Nej de kanske tillhörde de fattigaste. Tänk på Mozart, Beethoven, Jesus med flera.

Jag tror på att de sista ska bli de första och de första ska bli de sista. I tiden som kommer efter att våra liv och vår värld har tagit slut kommer allting att sättas till rätta. Rättvisa kommer att skipas. Och sann framgång kommer att belönas.