Vi lever i en tid när framgång definieras i pengar. Visst är det trevligt med pengar men är vi inte lite tomma om vi tycker att det är framgång endast? För oftast är det väl så enligt mitt sätt att se att för att du ska kunna få mer förutsätter att någon annan får mindre. Med andra ord skulle det innebära att framgång är att sko sig på andras bekostnad. Och så vill vi väl ändå inte ha det.
Nej framgångsrik blir du genom att följa ditt hjärta och inte strömmen. Och för verklig framgång krävs att vi genomgår tuffa tider där livet kan se ut som en öken. Så många pratar om att de "brinner för musik" osv. Är det verkligen det som de gör? Eller är det känslan av eufori som kan uppnås med hjälp av den? Är vi kanske bara adrelinknarkare allesammans? Vad brinner vi för på riktigt.
Det är vanligt att vi gör saker, även kreativa, därför att vi vill ha bekräftelse. Då kan det hända att vi startar ett band, eller målar en tavla för att det som kännas bra. När vi sedan inte får den uppmärksamhet som vi önskar ger vi upp. Vi kan även då kalla det utveckling... Var vi då framgångsrika i det vi gjorde? Ja det kan vi ha varit om det var vad som fanns i hjärtat, om uttrycket var där för något som behövde sägas, något som behövde uppmärksammas.
För mig är framgång att kunna berör EN människa, hjälpa dem genom en svår situation. Det kan innebära att uppröra någon så att det kommer en tanke i rullning för en förändring. Många av historiens stora män och kvinnor var inte stora i sin tid. Nej de kanske tillhörde de fattigaste. Tänk på Mozart, Beethoven, Jesus med flera.
Jag tror på att de sista ska bli de första och de första ska bli de sista. I tiden som kommer efter att våra liv och vår värld har tagit slut kommer allting att sättas till rätta. Rättvisa kommer att skipas. Och sann framgång kommer att belönas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar