44. Utan medaljer

Innan du läser vidare, läs igenom artikeln här:
Musicians: Get a REAL Job!

Tänk så sant det är sagt.

Jag ser mig själv som en kreativ person som främst använder min kreativitet för att jag har något att säga som är viktigt. Vidare gillar jag att berätta långa historier och ser mig främst som en sådan. Kanske inte skulle valt att vara musiker då eftersom det verkar vara få som läser texter. Trist eller hur? Texten är ju trots allt en viktig del av uttrycket.

Nu till kontentan av artikeln. Varför ses inte musiker som ett yrke? Har vi inte kommit längre som mänsklighet? Har själv mött samma sak som textförfattaren; det ses som något som bara görs när du är ung. Därefter förväntas du växa upp och arbeta i ekorrhjulet.

Till saken hör att jag har ett dagjobb. Men det ser jag som ett komplement. Min huvudsakliga sysselsättning är musiken och kreativiteten. Tänk om det skulle ses på ett annat sätt. ”Nä men varför sitter du här? Du ska ju hem och skriva klart den där rockoperan du har arbetat på ett tag nu. Under tiden du jobbar på den får du medborgarlön och när du behöver lite social stimulans är du välkommen”. Kanske vore att ta i lite grann eller hur?

När det gäller kritik du får för det du gör så ger jag dig följande tips och råd:

1.  Den som kritiserar dig för det du gjort, leder det framåt?
2. Har denna person som kommer med kritik några medaljer på sitt bröst? Om denna exempelvis kritiserar din röst; har denna rätt i sin kritik? Kanske det handlar om dennes personliga smak? Och framförallt; har denna person själv spelat in till exempel bra sång? Om inte finns det ingen anledning att lyssna på denna.

43. Jag vet att jag är intelligent

Jag vet att jag är intelligent, därför att jag vet att jag inget vet.

Sokrates

Visst är det intressant eller hur? Och visst stämmer det? Ja det vill jag påstå att det gör.

Genom livet stöter vi på mängder med människor. Och jag tror att många sänds i vår väg för att vi ska växa. Vi har i våra möten med andra människor alltid möjligheten att välja det goda eller det onda. Du och jag har möjligheten att välja intelligens eller välja ignorans.

Drar mig till minnes när man gick i skolan och skulle ha prov. De prov när det kändes att det kan jag och man gick in med en felaktig attityd det vill säga en lite nonchalant attityd, ja när man tror att det här kan jag lätt; det var då jag missade. Vid andra tillfällen när det kändes som om det inte gick så bra, ja då var precis tvärtom.

En annan sak: de musiker jag känner som är mest ödmjuka är de som är bäst på det de gör. För de inser att det finns så mycket mer att lära, det tar aldrig slut.

Låt oss be att vi kan vara ödmjuka inför vad som sker kring oss. Låt oss be att vi kan vara intelligenta, inte bara kunniga och smart.