Innan du läser vidare, läs igenom artikeln här:
Musicians: Get a REAL Job!
Tänk så sant det är sagt.
Jag ser mig själv som en kreativ person som främst använder min kreativitet för att jag har något att säga som är viktigt. Vidare gillar jag att berätta långa historier och ser mig främst som en sådan. Kanske inte skulle valt att vara musiker då eftersom det verkar vara få som läser texter. Trist eller hur? Texten är ju trots allt en viktig del av uttrycket.
Nu till kontentan av artikeln. Varför ses inte musiker som ett yrke? Har vi inte kommit längre som mänsklighet? Har själv mött samma sak som textförfattaren; det ses som något som bara görs när du är ung. Därefter förväntas du växa upp och arbeta i ekorrhjulet.
Till saken hör att jag har ett dagjobb. Men det ser jag som ett komplement. Min huvudsakliga sysselsättning är musiken och kreativiteten. Tänk om det skulle ses på ett annat sätt. ”Nä men varför sitter du här? Du ska ju hem och skriva klart den där rockoperan du har arbetat på ett tag nu. Under tiden du jobbar på den får du medborgarlön och när du behöver lite social stimulans är du välkommen”. Kanske vore att ta i lite grann eller hur?
När det gäller kritik du får för det du gör så ger jag dig följande tips och råd:
1. Den som kritiserar dig för det du gjort, leder det framåt?
2. Har denna person som kommer med kritik några medaljer på sitt bröst? Om denna exempelvis kritiserar din röst; har denna rätt i sin kritik? Kanske det handlar om dennes personliga smak? Och framförallt; har denna person själv spelat in till exempel bra sång? Om inte finns det ingen anledning att lyssna på denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar