25. Älska dina fiender / Sann kärlek

I dessa tider när det pratas så mycket om kärlek och accepterande av andras kärlek kan jag inte låta bli att tänka på vad kärlek är. I min livsfilosofi, min tro och mitt sätt att se på världen är inte kärlek att säga ja till allting. Det är inte heller att påtvinga någon annan sin åsikt. Tyvärr upplever jag att den moderna människan är mycket lättstyrd. Är det "rätt åsikt" som presenteras i sociala medier då "flyter" man med. Skulle det däremot vara en minoritet som är "fel", som anses vara "dömande", som har åsikter som de alltid har haft och som inte tänker ändra sig, som vägra att anpassa sig efter vad som är inne just nu; ja då viner piskan och näthatet fullkomligen exploderar. Så denna gång ska jag inte skriva så mycket mina egna ord utan använda mig av två bibelord. Ja denna fruktansvärda skrift som har förtryckt folk i århundraden ... (OBS! Ironi och sarkasm).

Matteus 5:43-46
Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän.
Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.
Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda
och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.
Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det?

1 Korinthierbrevet 13:4-7
 Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte,
den skryter inte, den är inte uppblåst,
 den uppför sig inte illa, den söker inte sitt,
den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
 Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
 Den fördrar allting, den tror allting,
den hoppas allting, den uthärdar allting.

Som sagt; dags att sluta trycka våra egna åsikter (eller kanske snarare grupptryckets åsikter...) om kärlek på andra och tvinga dem till lydnad. Då har vi ju missat precis vad sann kärlek är. Sann kärlek uthärdar allting.

24. Politisk korrekhet - "Trigger Warnings" och "Safe spaces"

Har precis läst en artikel och lyssnat på ett radioinslag (länkar längst ner). Det är skrämmande vart vi är på väg i Sverige. Ibland undrar jag om jag vill vara med på den resan? Den ena händelsen är värre än den andra.

Nu till den här företeelsen som givetvis kommer från USA. Vissa grupper exempelvis militanta feminister, vill att ord som han/hon inte ska förekomma i litteraturen eller i undervisningen. Finns dessa ord med ska de antingen censureras/ändras eller tas bort. Ordet hen (som är ett icke-ord i mina ögon) ska användas. Detta är något som ger mig dåliga associationer. Undrar hur långt steget är tills det är inte tillåtet att tro på Gud? Eller när det inte längre är tillåtet att anse att Israel har rätt att existera? Jag känner obehagliga rysningar längs ryggraden. Sverige börjar närma sig 30-talets Tyskland. Och då menar jag inte nazismen eller rasismen. Nej ett styre som är totalitärt och där myndigheter och andra bestämmer vad som är rätt att säga och tycka.

Är det någon trigger warning jag vill ha så är det på feminismen som i mångt och mycket orsakat mer skada än nytta. En diskussion som vi kan ta en annan gång. Läs och lyssna och öppna dina ögon över vart vi är på väg. Jag ber att vi som land ska öppna våra ögon och se innan det är försent.


SvD Trigger Warnings i Joe McCarthy's anda
Studenter kräver trigger warnings

23. Låt mig vara som ett barn

Denna vecka har många haft sina skolavslutningar. Vissa har haft dessa i Svenska Kyrkan. Som jag ser det har det varit en möjlighet till att vara glada och glädjas över den fantastiska sommaren och glädjas över hur lyckligt lottade vi är i Sverige.

Jag har också bevistat en av dessa tillställningar. Det var helt fullt i kyrkan vilket gjorde att vi inte kunde få någon sittplats utan var tvungna att stå upp. Och vi hamnade längst fram i koret så vi hade folket framför oss och kunde se hela kyrkan, inklusive sidan av prästen och barnen. Med andra ord stod vi vid sidan av kan man säga och hade full uppsikt över kyrkan.

Det var då det slog mig. Oavsett vilken familj barnen kommer från så var de i flesta fall sprudlande glada och fulla av prat och spring. Och inga psalmer sjöngs, Gud eller Jesus nämndes inte (det får ju inte ske i Sverige att vi står upp för det vi tror på om det inte passar vissa element...). Trots detta slogs jag av hur sura folk var. Att vara glad är ett val du gör själv varje dag men det lyckades inte här. Måste vi vara så lättpåverkade att vi inte klarar av att vara på en plats vi inte gillar?

Nej, jag har en bön. Låt mig vara som ett barn. Lär mig att vara glad, inte över var jag är eller vad jag gör utan lär mig att vara glad. Vi har så mycket att lära av barnen.

Och jag menar inte att vi ska vara barnsliga för det är inte det jag menar. Många gånger säger vi att vi har barnasinnet kvar och menar att vi är barnsliga. Det är en helt annan sak.

Så låt oss alla vara mer som barnen.