I dessa tider när det pratas så mycket om kärlek och accepterande av andras kärlek kan jag inte låta bli att tänka på vad kärlek är. I min livsfilosofi, min tro och mitt sätt att se på världen är inte kärlek att säga ja till allting. Det är inte heller att påtvinga någon annan sin åsikt. Tyvärr upplever jag att den moderna människan är mycket lättstyrd. Är det "rätt åsikt" som presenteras i sociala medier då "flyter" man med. Skulle det däremot vara en minoritet som är "fel", som anses vara "dömande", som har åsikter som de alltid har haft och som inte tänker ändra sig, som vägra att anpassa sig efter vad som är inne just nu; ja då viner piskan och näthatet fullkomligen exploderar. Så denna gång ska jag inte skriva så mycket mina egna ord utan använda mig av två bibelord. Ja denna fruktansvärda skrift som har förtryckt folk i århundraden ... (OBS! Ironi och sarkasm).
Matteus 5:43-46
Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän.
Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.
Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda
och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.
Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det?
1 Korinthierbrevet 13:4-7
Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte,
den skryter inte, den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa, den söker inte sitt,
den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting, den tror allting,
den hoppas allting, den uthärdar allting.
Som sagt; dags att sluta trycka våra egna åsikter (eller kanske snarare grupptryckets åsikter...) om kärlek på andra och tvinga dem till lydnad. Då har vi ju missat precis vad sann kärlek är. Sann kärlek uthärdar allting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar