28. Vilken är negativ; vilken är positiv?

Den senaste tiden har jag funderat på det här med att vara negativ och att vara positiv. Av någon anledning så har jag fått det kastat på mig att jag är negativ många gånger. Kan det vara att det ligger något i det?

Ja till en början så visst kan jag ha en svart syn på livet och vara skeptisk till mycket. Innebär det då med automatik att jag är negativ? Eller det bara något gemene man säger när de inte kan komma runt det som sägs? Eller är det när någon har en avvikande åsikt och vill slå till bromsarna?

Till en början med så har jag en annan grund än vad majoriteten i Sverige har. Det finns två grundteser som det förutsätts att du ska tro på:

Grundtes 1. Människan är i grund och botten god.

Grundtes 1 är i min värld inte möjlig. Istället tror jag att alla människor är "neutrala" (som grundinställning) och du väljer själv varje dag att vara ond eller god. Beroende på tidigare val kan du ha jämnat vägen för det onda eller det goda så att det ena blir lättare att utföra.

Vad ondska och godhet sedan är tyvärr utsatt för tolkning. Har du då en märklig verktygslåda för att dra slutsatser om vad som är ont och gott och kanske till och med baserar din slutsats på felaktigheter och lögner, ja då säger det sig själv att vi går vilse

Grundtes 2. För att vara positiv måste du vara en ja-sägare.

Nej det tror jag inte alls. Tänk på sagan om Kejsarens nya kläder. Alla såg att kungen var naken men de positiva (ja-sägarna) berömde istället de vackra kläderna. Det lilla barnen sa sanningen (var negativ) och då öppnades plötsligt allas ögon.

Så har du bara en lösning på ett aktuellt problem så är det inte du som är negativ utan din omgivning om de inte är intresserade att ändra sig. När du säger nej får du räkna med att du räknas som negativ trots att du har en lösning som alla skulle vinna på.

27. Finns absolut sanning?

Vi lever i en tid som av vissa insiktsfulla kallas postmodernistisk. Och jag håller med. För att kunna förstå vår tid behöver vi inse att vi är postmoderna människor.

Vad betyder då ordet postmodern? Där finns det olika tolkningar (i sann postmodernistisk anda...). Men en tolkning som jag kan hålla med om låter:

Postmodernismen vände sig ifrån tanken på att det fanns fasta värden, absoluta sanningar och jagets existens och kritiserade därmed varje tanke på objektivitet. Istället är allt relationellt och kontextuellt; den postmoderna världsbilden är skeptisk.

Jag vänder mig bort från tanken om postmodernitet. Jag är ingen postmodern människa. Är övertygad om att det finns Absoluta Sanningar, det finns Absoluta fasta värden. När vi väljer att inte tro på dessa tappar vi lätt fotfästet och går vilse i en förvirrande värld. Mycket av de psykiska problem vi har så mycket av i den moderna världen beror på att det finns ingenstans att se för guidning. Det krävs alltid av varje individ att den ska bestämma sitt kön, sin sexualitet och så vidare.

För att finna den inre trygghet behöver i alla fall jag se utanför mig själv. Och då pratar jag inte om att jag själv alltid är mig nog. I mitt liv har jag lärt mig att det är när jag är svag som jag är stark för då sträcker jag mig efter Gud och han kommer mig nära.

Och tänk på att jag pratar inte om åsikter eller personliga värderingar. Nej detta handlar om att oavsett vad vi tror så finns det Absoluta Sanningar. Vågar vi ta reda på vilka?

26. Feminismen är död

En av mina vänner, Daniela Pilic gjorde ett inlägg på Facebook häromdagen som jag bara inte kunde låta bli att gilla. Det handlar om feminismen och hur den har spårat ur. Eftersom hon är hårdrockare liksom jag så är infallsvinkeln givetvis inom hårdrocken och hennes roll som kvinna i den mansdominerade världen.

Jag vill dödförklara feminismen i dess nuvarande form. Det är dags att vi slutar vara feminister. Det är dags att vi slutar vara mansgrisar. Låt oss vara individer och bejaka vars och ens personlighet utan att anklaga varandra för våra skillnader. Det är svårt att vara kvinna idag OCH det är svårt att vara man idag i Sverige. Varför inte se vilka styrkor vi har och att tanken är att vi ska komplettera varandra? Vad manlighet och kvinnlighet är kan diskuteras men att de flesta av oss lever genom våra vänner och familjer är ingen hemlighet.

Varför vill jag dödförklara feminismen då? Mycket enkelt: kriget koncentreras på helt obetydliga saker som användandet av han/hon/man, kvotering osv istället för att stå upp för kvinnor som förtrycks i arabvärlden, slåss för de som tvingas in i prostitution osv. Finns ett gammalt uttryck som lyder "sila mygg och svälja kameler" och det är precis vad feministerna gör.

Finns mycket att säga men som sagt låt oss se skillnaderna och tycka att de är fantastiska, se möjligheterna som finns i och med att vi är män och kvinnor.



Nedan följer inlägget från Facebook utan krusiduller:

Det känns som att det är dags att skrota eller byta ut ordet "feminist" och "feminism". Jag får nästan nervösa ryckningar när jag hör det nuförtiden och det tragiska är att dess betydelse egentligen BORDE vara positiv. Dock hålls ordet gisslan av diverse individer vars idéer om vad "jämställdhet" ÄR, inte är i närheten av vad jag anser det vara.

Jag tycker t ex att kvinnor inom hårdrocken är de bästa symbolerna för starka och självständiga kvinnor med skinn på näsan - inte Gudrun Schyman. De går inte omkring och gnäller eller tigger om att bli behandlade på ett visst sätt. De KRÄVER det och de kör sitt race utan att böla sig igenom dagen.

Jag vill kunna använda smink utan att anklagas vara "hjärntvättad av patriarkatet", jag vill kunna klä mig kvinnligt utan att någon tolkar det som att jag bara gör det för att "behaga män": Och förresten, so fucking WHAT om jag SKULLE göra det för att "bahaga män"? Om man är kvinna och straight är det väl fullt normalt att göra det, eller vad har jag missat? Och jag skulle inte skälla ut en kille som försökte vara trevlig genom att hålla upp en dörr eller dra ut en stol...

Jag hatar inte män och jag är emot kvotering. Vill jag ha en position vill jag hellre kämpa för den tills jag blir blå och veta att jag fick den fair and square, än att få den serverad baserad på att jag är kvinna!

Jag är helt ok med att män är bättre på vissa saker, men jag har heller inga problem med att testa och lära mig typiskt "manliga" saker - som t ex att laga saker på bilen som gått sönder.
Men att vara feminist numera verkar mest handla om att vara arg på hela världen, skrika ordet "patriarkat" i tid och otid och se så sjaskig ut som möjligt.

Jag har befunnit mig i den mest mansdominerade bransch du kan hitta - hårdrocken - i hela mitt liv. När fyllon stod och skrek "visa pattarna!" när jag stod på scen, sprang jag inte av den och ringde Expressen för att berätta hur kränkt jag var. Jag sa att de gärna fick börja med att visa snopparna först. Konstigt nog blev det tyst på de flesta - de ville väl inte visa de små räkorna offentligt....

I åratal trodde folk att jag var groupie bara för att jag var blond och hängde backstage. Vad andra tror skiter jag i faktiskt, men jag har inte bett om att bli särbehandlad, jag bara gör vad vilken kille som helst skulle göra, tar kontroll över min egen situation och springer inte runt med slagord på banderoller.

Feminismen har tagit oss långt - kvinnor som en gång kämpade för rättigheter som borde ha varit självklara (rösträtt och lika lön, där vi tyvärr inte har nått ända fram med det sistnämnda) men det ordet "feminist" står för NU vill jag inte ha med att göra!

Det HÄR är symboler för vad jag anser är starka kvinnor - de bara GJORDE vad de ville, de bad inte om tillstånd eller kvotering!