Vi lever i en tid som av vissa insiktsfulla kallas postmodernistisk. Och jag håller med. För att kunna förstå vår tid behöver vi inse att vi är postmoderna människor.
Vad betyder då ordet postmodern? Där finns det olika tolkningar (i sann postmodernistisk anda...). Men en tolkning som jag kan hålla med om låter:
Postmodernismen vände sig ifrån tanken på att det fanns fasta värden, absoluta sanningar och jagets existens och kritiserade därmed varje tanke på objektivitet. Istället är allt relationellt och kontextuellt; den postmoderna världsbilden är skeptisk.
Jag vänder mig bort från tanken om postmodernitet. Jag är ingen postmodern människa. Är övertygad om att det finns Absoluta Sanningar, det finns Absoluta fasta värden. När vi väljer att inte tro på dessa tappar vi lätt fotfästet och går vilse i en förvirrande värld. Mycket av de psykiska problem vi har så mycket av i den moderna världen beror på att det finns ingenstans att se för guidning. Det krävs alltid av varje individ att den ska bestämma sitt kön, sin sexualitet och så vidare.
För att finna den inre trygghet behöver i alla fall jag se utanför mig själv. Och då pratar jag inte om att jag själv alltid är mig nog. I mitt liv har jag lärt mig att det är när jag är svag som jag är stark för då sträcker jag mig efter Gud och han kommer mig nära.
Och tänk på att jag pratar inte om åsikter eller personliga värderingar. Nej detta handlar om att oavsett vad vi tror så finns det Absoluta Sanningar. Vågar vi ta reda på vilka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar