25. Älska dina fiender / Sann kärlek

I dessa tider när det pratas så mycket om kärlek och accepterande av andras kärlek kan jag inte låta bli att tänka på vad kärlek är. I min livsfilosofi, min tro och mitt sätt att se på världen är inte kärlek att säga ja till allting. Det är inte heller att påtvinga någon annan sin åsikt. Tyvärr upplever jag att den moderna människan är mycket lättstyrd. Är det "rätt åsikt" som presenteras i sociala medier då "flyter" man med. Skulle det däremot vara en minoritet som är "fel", som anses vara "dömande", som har åsikter som de alltid har haft och som inte tänker ändra sig, som vägra att anpassa sig efter vad som är inne just nu; ja då viner piskan och näthatet fullkomligen exploderar. Så denna gång ska jag inte skriva så mycket mina egna ord utan använda mig av två bibelord. Ja denna fruktansvärda skrift som har förtryckt folk i århundraden ... (OBS! Ironi och sarkasm).

Matteus 5:43-46
Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän.
Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.
Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda
och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.
Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det?

1 Korinthierbrevet 13:4-7
 Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte,
den skryter inte, den är inte uppblåst,
 den uppför sig inte illa, den söker inte sitt,
den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
 Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
 Den fördrar allting, den tror allting,
den hoppas allting, den uthärdar allting.

Som sagt; dags att sluta trycka våra egna åsikter (eller kanske snarare grupptryckets åsikter...) om kärlek på andra och tvinga dem till lydnad. Då har vi ju missat precis vad sann kärlek är. Sann kärlek uthärdar allting.

24. Politisk korrekhet - "Trigger Warnings" och "Safe spaces"

Har precis läst en artikel och lyssnat på ett radioinslag (länkar längst ner). Det är skrämmande vart vi är på väg i Sverige. Ibland undrar jag om jag vill vara med på den resan? Den ena händelsen är värre än den andra.

Nu till den här företeelsen som givetvis kommer från USA. Vissa grupper exempelvis militanta feminister, vill att ord som han/hon inte ska förekomma i litteraturen eller i undervisningen. Finns dessa ord med ska de antingen censureras/ändras eller tas bort. Ordet hen (som är ett icke-ord i mina ögon) ska användas. Detta är något som ger mig dåliga associationer. Undrar hur långt steget är tills det är inte tillåtet att tro på Gud? Eller när det inte längre är tillåtet att anse att Israel har rätt att existera? Jag känner obehagliga rysningar längs ryggraden. Sverige börjar närma sig 30-talets Tyskland. Och då menar jag inte nazismen eller rasismen. Nej ett styre som är totalitärt och där myndigheter och andra bestämmer vad som är rätt att säga och tycka.

Är det någon trigger warning jag vill ha så är det på feminismen som i mångt och mycket orsakat mer skada än nytta. En diskussion som vi kan ta en annan gång. Läs och lyssna och öppna dina ögon över vart vi är på väg. Jag ber att vi som land ska öppna våra ögon och se innan det är försent.


SvD Trigger Warnings i Joe McCarthy's anda
Studenter kräver trigger warnings

23. Låt mig vara som ett barn

Denna vecka har många haft sina skolavslutningar. Vissa har haft dessa i Svenska Kyrkan. Som jag ser det har det varit en möjlighet till att vara glada och glädjas över den fantastiska sommaren och glädjas över hur lyckligt lottade vi är i Sverige.

Jag har också bevistat en av dessa tillställningar. Det var helt fullt i kyrkan vilket gjorde att vi inte kunde få någon sittplats utan var tvungna att stå upp. Och vi hamnade längst fram i koret så vi hade folket framför oss och kunde se hela kyrkan, inklusive sidan av prästen och barnen. Med andra ord stod vi vid sidan av kan man säga och hade full uppsikt över kyrkan.

Det var då det slog mig. Oavsett vilken familj barnen kommer från så var de i flesta fall sprudlande glada och fulla av prat och spring. Och inga psalmer sjöngs, Gud eller Jesus nämndes inte (det får ju inte ske i Sverige att vi står upp för det vi tror på om det inte passar vissa element...). Trots detta slogs jag av hur sura folk var. Att vara glad är ett val du gör själv varje dag men det lyckades inte här. Måste vi vara så lättpåverkade att vi inte klarar av att vara på en plats vi inte gillar?

Nej, jag har en bön. Låt mig vara som ett barn. Lär mig att vara glad, inte över var jag är eller vad jag gör utan lär mig att vara glad. Vi har så mycket att lära av barnen.

Och jag menar inte att vi ska vara barnsliga för det är inte det jag menar. Många gånger säger vi att vi har barnasinnet kvar och menar att vi är barnsliga. Det är en helt annan sak.

Så låt oss alla vara mer som barnen.

22. De introvertas revolution

Läste en mycket intressant blogginlägg för några dagar sedan på http://blogg.adecco.se/?p=817. I det pussel som livet är kändes det som om ytterligare en pusselbit föll på plats.

Nu är jag känd för att vara utåtriktad och extrovert. Men det är ju bara en del av sanningen. Samtidigt är jag en mycket privat och introvert person. För att kunna skapa tror jag att det krävs perioder av avskildhet, ja av vald ensamhet. Har pratat med många av mina vänner om detta och det är många som håller med om det. När nu hjulen rullar allt snabbar blir det viktigare och viktigare att ta perioder av återhämtning.

Åter till inlägget. Tänkt att läsa den platsannons som säger som i inlägget:
”Vi söker dig som behöver lång betänketid, är stresskänslig och vill göra en sak i taget. Ogillar du förändringar, blir utmattad av stora folksamlingar och helst vill vara för dig själv är det ett plus.”

Och de tre situationer som skiljer de introverta och extroverta åt; klockrent.
Så låt oss vara lite mer introverta och tänka innan vi pratar. Då kan vi sluta be om ursäkt för saker som vi sagt eftersom det vi sagt redan är uttänkt och klart. Skulle det vara att vi missförstår varandra då ber vi givetvis om ursäkt men tänk vad enklare allting hade blivit om vi hade sagt vad vi menat.

Stå upp och var introvert!

21. Framgång - vad är det?

Vi lever i en tid när framgång definieras i pengar. Visst är det trevligt med pengar men är vi inte lite tomma om vi tycker att det är framgång endast? För oftast är det väl så enligt mitt sätt att se att för att du ska kunna få mer förutsätter att någon annan får mindre. Med andra ord skulle det innebära att framgång är att sko sig på andras bekostnad. Och så vill vi väl ändå inte ha det.

Nej framgångsrik blir du genom att följa ditt hjärta och inte strömmen. Och för verklig framgång krävs att vi genomgår tuffa tider där livet kan se ut som en öken. Så många pratar om att de "brinner för musik" osv. Är det verkligen det som de gör? Eller är det känslan av eufori som kan uppnås med hjälp av den? Är vi kanske bara adrelinknarkare allesammans? Vad brinner vi för på riktigt.

Det är vanligt att vi gör saker, även kreativa, därför att vi vill ha bekräftelse. Då kan det hända att vi startar ett band, eller målar en tavla för att det som kännas bra. När vi sedan inte får den uppmärksamhet som vi önskar ger vi upp. Vi kan även då kalla det utveckling... Var vi då framgångsrika i det vi gjorde? Ja det kan vi ha varit om det var vad som fanns i hjärtat, om uttrycket var där för något som behövde sägas, något som behövde uppmärksammas.

För mig är framgång att kunna berör EN människa, hjälpa dem genom en svår situation. Det kan innebära att uppröra någon så att det kommer en tanke i rullning för en förändring. Många av historiens stora män och kvinnor var inte stora i sin tid. Nej de kanske tillhörde de fattigaste. Tänk på Mozart, Beethoven, Jesus med flera.

Jag tror på att de sista ska bli de första och de första ska bli de sista. I tiden som kommer efter att våra liv och vår värld har tagit slut kommer allting att sättas till rätta. Rättvisa kommer att skipas. Och sann framgång kommer att belönas.

20. Varför ska man bry sig?

Kom hem från Sångpedagogen häromdagen och var lite trött som jag brukar vara efter ett pass hos henne. Kändes helt OK att nå trestrukna F även om tonen i sig inte var klockren. Det går hastigt framåt och bra är det. Har börjat öva mer och mer för att bli säkrare på min röst. Och enligt min sångpedagog har jag ett stort register. Gäller bara att få inte det i huvudet också och tro på att jag är underbart bra.

Nu till det intressanta. Dagen efter sånglektionen träffade jag på en ny vän. I förbigående nämnde jag till min musikerkollega att jag nådde trestrukna F. Reaktionen från denne var i mina öron blev till min förvåning: ”Varför ska man bry sig? Det har ju ändå inte någon betydelse”. Inget glatt utrop utan bara ett surt konstaterande.

Efter att förvåningen lagt sig, ja vad säger jag då. Jag sa inget utan tänkte mest hoppsan för mig själv. Funderade lite mer på orden som hade uttalats.

Ja varför ska man bry sig? Det kan man ju undra.

Senare på kvällen kom jag på det. Så klart jag ska bry mig. Visst för den tid vi lever i denna världen har det ringa eller ingen betydelse men jag är övertygad om jag lever vidare. Så även om det aldrig skulle bli några stora turnéer eller någon berömmelse har jag ändå förberett mig för Eftervärlden, för Evigheten. När jag kommer dit finns inga begränsningar. Där finns ingen som håller dig och mig nere. Där kommer vi att bli allt vi kan bli. Så varför inte bry sig och börja anstränga sig redan här även om det kan verka meningslöst? Det finns alltid en sång i mitt hjärta och den vill alltid komma ut.

Vårda ditt eget hjärta och var inte rädd för att visa ditt verkliga Jag.

Gud välsigne dig Broder och Syster.

19. Relationer 3 – Det är aldrig försent

Hur kan det komma sig att så många hamnar i ekorrhjulet i en relation? Att var och en går på varsitt håll utan att göra något åt situationen? Att passionen försvinner och var och en bara ägnar sig åt sina egna intressen? Eller går och surar?

Ja du, jag anser att vi människor i grund och botten är egoister. Detta är en kamp vi alltid måste kämpa; att inte ta den lätta vägen utan istället den rätta vägen. Att istället för att sätta sig själv främst, släppa på det och sätta den andra först.

Båda könen behöver lära av varandra (ja två kön ja). Som jag ser på det har vi våra svagheter. För att generalisera är det kvinnliga könets svaghet behovet av kontroll över situationen och männens svaghet är lathet. Kan kvinnan släppa kontrollen och ge passionen rum och mannen ta sitt ansvar och vara man (det betyder inte att betala alla räkningar; det är inte ansvar, det är utnyttjande).

Jag tror att det finns olika sorters kärlek. För att en kärleksrelation ska fungera i ett förhållande (då menar jag inte relation mellan syskon givetvis) behövs det sex. Har man inte sex går man över till en annan sorts relation, en vänskapskärleksrelation. Det går ju alldeles utmärkt egentligen. Dock anser jag det vara respektlöst om parterna inte är överens om att avstå från sex. Ja till och med kärlekslöst. Min inställning är att alltid vara redo. Och det är bra för det finns så många andra fördelar med sex som att hålla depression stången exempelvis.

Något som verkligen förstör är när den ena parten lider av svagheten att behöva uppmärksamhet. Det leder till en flirtig attityd som skadar den parten du är tillsammans med.

För att rädda ett förhållande som inte är bra krävs ärlighet. Sätt er ner och diskutera igenom vad det är som inte fungerar. Det är inte lätt och en utgångspunkt för detta är givetvis: Älskar jag fortfarande min partner? Kan ni båda svara ja på den är det bara att börja snacka. Och då menar jag inte att skylla på den andre utan att se till sig själv. Varför tänker jag som jag gör? Varför säger jag som jag gör? Går det tillbaka till min barndom? Är det en bristande relation med min pappa? Blev jag mobbad eller utsatt för andra övergrepp? 

Ett förslag är flytta isär tillfälligt för att kunna fundera igenom situationen. Börja dejta igen och se vad som är så bra med andre. Vara förutsättningslös.

 Mer kommer om relationer.