44. Utan medaljer

Innan du läser vidare, läs igenom artikeln här:
Musicians: Get a REAL Job!

Tänk så sant det är sagt.

Jag ser mig själv som en kreativ person som främst använder min kreativitet för att jag har något att säga som är viktigt. Vidare gillar jag att berätta långa historier och ser mig främst som en sådan. Kanske inte skulle valt att vara musiker då eftersom det verkar vara få som läser texter. Trist eller hur? Texten är ju trots allt en viktig del av uttrycket.

Nu till kontentan av artikeln. Varför ses inte musiker som ett yrke? Har vi inte kommit längre som mänsklighet? Har själv mött samma sak som textförfattaren; det ses som något som bara görs när du är ung. Därefter förväntas du växa upp och arbeta i ekorrhjulet.

Till saken hör att jag har ett dagjobb. Men det ser jag som ett komplement. Min huvudsakliga sysselsättning är musiken och kreativiteten. Tänk om det skulle ses på ett annat sätt. ”Nä men varför sitter du här? Du ska ju hem och skriva klart den där rockoperan du har arbetat på ett tag nu. Under tiden du jobbar på den får du medborgarlön och när du behöver lite social stimulans är du välkommen”. Kanske vore att ta i lite grann eller hur?

När det gäller kritik du får för det du gör så ger jag dig följande tips och råd:

1.  Den som kritiserar dig för det du gjort, leder det framåt?
2. Har denna person som kommer med kritik några medaljer på sitt bröst? Om denna exempelvis kritiserar din röst; har denna rätt i sin kritik? Kanske det handlar om dennes personliga smak? Och framförallt; har denna person själv spelat in till exempel bra sång? Om inte finns det ingen anledning att lyssna på denna.

43. Jag vet att jag är intelligent

Jag vet att jag är intelligent, därför att jag vet att jag inget vet.

Sokrates

Visst är det intressant eller hur? Och visst stämmer det? Ja det vill jag påstå att det gör.

Genom livet stöter vi på mängder med människor. Och jag tror att många sänds i vår väg för att vi ska växa. Vi har i våra möten med andra människor alltid möjligheten att välja det goda eller det onda. Du och jag har möjligheten att välja intelligens eller välja ignorans.

Drar mig till minnes när man gick i skolan och skulle ha prov. De prov när det kändes att det kan jag och man gick in med en felaktig attityd det vill säga en lite nonchalant attityd, ja när man tror att det här kan jag lätt; det var då jag missade. Vid andra tillfällen när det kändes som om det inte gick så bra, ja då var precis tvärtom.

En annan sak: de musiker jag känner som är mest ödmjuka är de som är bäst på det de gör. För de inser att det finns så mycket mer att lära, det tar aldrig slut.

Låt oss be att vi kan vara ödmjuka inför vad som sker kring oss. Låt oss be att vi kan vara intelligenta, inte bara kunniga och smart.

42. Relationer 4 -10 saker lyckliga par gör

Lite lat får man allt vara ibland, eller hur? En av lärdomarna i livet är att lyssna på andras vishet och ta till sig av detta. Läs artikeln:

Lätt sammanfattning: 10 saker lyckliga par gör varje dag

1. Ge den andra personen din fulla uppmärksamhet
2. Gör regelbunden, kärleksfull beröring en prioritering
3. Fortsätt med ditt generösa sätt.
4. Uttryck regelbunden tacksamhet för din partner.
5. Stäm av med varandra
6. Flirta.
7. Arbeta på något tillsammans.
8. Ha roligt; var fåniga tillsammans.
9. Var förlåtande.
10. Stöd din partners förhoppningar och drömmar.

Män är inte annorlunda från kvinnor är min uppfattning. Jag vill även lägga till ytterligare en aspekt som inte tas upp i artikeln:

11. Var avslappnad. Var dig själv och respektera att den andre är en individ.

Och i min värld det absolut viktigaste:

12. Sätt den andre för dig själv, så kommer du att bli tillfredsställd.

41. Dröm som Tim Harris

Tim Harris äger en restaurang i Albuquerague som heter Tim’s Place. Tim har collegeexamen, och är en framgångsrik affärsman. Han har Downs syndrom men har aldrig låtit det hålla honom nere. Vad drömmer du om?

40. Tro

Jag är troende även om jag då och då vacklar. Har alltid varit. Förväxla mig inte med en optimist. Jag är snarare en realist. Men när jag tror på något då är det allt eller inget som gäller.

Det kan kallas övertygelse. Det kan kallas passion. Men i grunden är det egentligen tro. Hur menar jag då?

1.     Tro är smittsamt

När andra ser att du har en stark övertygelse påverkar det dem. Det gör att de vågar ta ett steg mot att tro i sitt eget liv.

2.    Tro är ett val

Det får dig och mig att må bättre att tro. Vissa kan kalla det vansinne men vad gör det? Jag blir lycklig och det är ju bättre än motsatsen.

3.    Tro är drivkraften

Tro begränsas inte av hur världen omkring ser ut. Den gör att jag tar kalkylerade risker. Låt inte andra begränsa dig.

4.    Tro är attraktivt

Andra vill vara med de som har en tro, de som har en passion. Är du och jag övertygade om det vi tror på skapar det attraktion.

5.    Den som tror blir ihågkommen

Även om andra inte håller med dig, kommer de ihåg dig. Och de respekterar dig för det.

6.    Att tro tyder på självrespekt

När du är modig att tro, du använder dig av din tro, skapar det respekt. Ingen kommer att tro på dig om du inte tror på dig själv

Så om du tror på något ge inte upp. Dela inte pärlor för svinen. Var noggrann med att du bevarar ditt hjärta och de visioner du har där.

Gud välsigne dig

39. Ett upp och nervänt kors (Symbolik)

Det upp- och nervända korset (Petruskorset) är en symbol för djävulsdyrkare, i alla fall "i allmänhetens ögon". Många tror att satanister använder sig av denna symbol. Mig veterligen använder inte någon av de stora sataniska organisationerna ett upp och nervänt kors; ingen av Church Of Satan, Tempel of Set, First Church of Satan, First Satanic Church, ONA, MLO osv.

Varifrån kommer då namnet Petruskorset?

Det finns flera äldre nedtecknade berättelser om Petrus, och några av dem skrevs mycket tidigt. "Petrus gärningar" författades exempelvis redan på 100-talet och där finns också uppgiften att han korsfästes uppochner. Petrus ska ha begärt att få bli avrättad på detta sätt därför att han ansåg sig "ovärdig att dö på samma sätt som min Herre".

Oavsett är det mycket intressant vilken roll som symbolik kan spela. Jag tror det är dags att lämna symboliken bakom oss och sträva vidare framåt. Låt symbolerna stå för vad som är positivt för dig.

Läs mer i artikeln Sju laddade symboler som misstolkats

38. Änglar – goda eller onda?

För några månader sedan skaffade jag mig Netflex. Det är skönt att kunna titta på serier och annat utan att bli översköljd av reklam.

En av de serier som jag just nu håller på att titta på är Supernatural som ju handlar om det övernaturliga. Det som slår mig är dock att det inte är underhållning och inte alls hur andevärlden ser ut. Visst; det finns delar som kan antas stämma. Men för att verkligen förstå hur det fungerar behöver vi se från en annan synvinkel.

Anser dock att det kan vara intressant av många anledningar:

* Det finns en andlig verklighet bestående av änglar och demoner

* Gud är god och håller sig inte gömd.

* Satan är ond och vill inte människan inte något gott.

* Änglarna är Guds budbärare och bär aldrig hand på människor.

* Änglarna kan gå på jorden men de använder sig inte av människor som kärl.

* Demoner besätter människor, inte änglar.

* Du kan inte bli besatt bara genom att gå på gatan som är så vanligt i den serien.

Och det är klart, det är ju underhållning; inte fakta. Men visst är det intressant att se det som ett underlag för diskussion.

God bless!

37. Prestera bättre på jobbet?

De senaste åren har, enligt min mening, arbetslivet blivit mycket tuffare och hårdare. Tempot dras upp och ansvaret för utbildning har lagts ut på dig och mig som individ. Klart vi har ansvar för att vi ska bli bättre utbildade hela tiden men det är ett delat ansvar. Stöttar inte arbetsgivaren i handling kan den anställde inte heller bli så bra som denne kan bli.

Läste häromdagen en mycket intressant artikel:

Så skapar du engagemang

Jag kan inte annat än att hålla med. Presterar någon dåligt på arbetsplatsen är det inte i första hand den anställdes ansvar. Nej snarare är det företagets brist på plan framåt och att kunna se styrkorna hos de anställda. Jag tror att många företag kommer att gå under på grund av bristande förmåga att kunna kommunicera med sina anställda och skapa en relation som båda parter har nytta av.

36. Religion är opium för folket

Mer än någonsin är det aktuellt med religion. I tider då konflikter mellan olika trosriktningar och olika religioner ökar. Och då vissa religioner vill ha mer inflytande. Och helst sätta dagordningen för vad som ska gälla.

Många vill ha det till, speciellt i ateistiska landet Sverige, att det är religionen som startar krigen. Vidare menas det att om bara religionerna försvann skulle det bli fred. Denna slutsats anser jag vara helt felaktig. Givetvis, om vi förutsättningslöst jämför olika religioner så finns det vissa som är bättre och vissa som är sämre. Hur och varför går jag inte in på här, det krävs djupare insikt och djupare förklaring för att kunna förstå det.

Men visst är religion opium för folket i många stycken. Det kan i sammanhang det utnyttjas av människor med egna agendor vara så. Men det handlar mer om när religion blir en del av makten. Ibland kan det vara positivt och ibland kan det var negativt.

Religion föder maktstrukturer som utnyttjas av giriga människor och det leder ingenstans.

Grunden för mitt liv är inte kristendomen utan Guds kärlek. Det handlar inte om vilka regler som efterlevs. Det handlar om Gud. Hans kärlek till oss är det centrala, inte religionen. Religionen har inte skapats av Gud utan det är människors försök att nå till Honom. Och det är fåfängt att ens försöka. Vi kan inte påverka vad som Gud ska tänka eller hans planer för oss. Endast Hans kärlek kan ge oss liv. Och det är inte den mesiga kärlek som innebär accepterande av än det ena, än det andra. Det är djupare än så.

God Bless!

35. Ledare versus Chefer

En av de största plågorna vi har i dagens samhälle är att det finns för många chefer och för få ledare. I takt med att vi har avskaffat Gud har vi blivit kallare och kallare. Visst, det finns mängder av galor till förmån för än det ena, än det andra. Och det ger förhoppningsvis bra resultat. Vilket gör att vi inbillar oss att vi är goda och kärleksfulla.

Samma personer som ”står upp för de svaga” genom att ge pengar och slå på stora trumman kan många gånger vara densamma som mobbar vuxna på arbetsplatsen, som bildligt talar sätter sig på andra för företagets räkning. Verkar som om den ena handen inte vet vad den gör.

Så oavsett om det är på arbetsplatsen eller om det är tiggaren som sitter i vägen för dig när du ska in i affären, om det är alkoholisten som stör dig, så bli en ledare, gå före.

Det är så enkelt att bara skicka andra. Nej var du det goda exemplet. Gå före. Visst, det är skrämmande och du är helt utlämnad. Men tänk på att det finns Någon som ser dig och vill hjälpa dig att visa sann godhet och sann kärlek i denna värld. Vi är Världens ljus!

Gud välsigne dig!

34. Plagaism

För några månader sedan myntade en musikerkollega, Anders Olsson, till mig ett nytt ord: plagaism. Visst är det ett fantastiskt ord eller hur? Och det visar rätt så mycket hur vår tid ser ut. Hela den moderna världen har utvecklats med hjälp av kopierande. Och detta gäller framförallt inom musik och konst. Nåde den som går utanför ramarna! Då är det konstigt och udda. Gillar inte våra vänner det, ja då måste det vara dåligt. Är det så vi vill ha det?

Låt oss avskaffa plagaismen, ja ta död på den för att vi ska kunna bli fria och menade det som vi var menade att vara: lika Gud, kreativa och fulla av energi, orädda för det som ligger framför!

33. Ödmjukhet

Hur många gånger har det inte sagts om mig som person att "ja ödmjuk är du ju i alla fall inte"? Å andra sidan har det om mig även sagts att "du är en av de ödmjukaste jag vet". Så vem är jag på detta område egentligen? Ja inte vet jag även om jag, som de flesta helst ser mig själv som ödmjuk.

I det japanska skolväsendet är, i många skolor i alla fall, ovanligt att det anställs vaktmästare eller städare. Det kan tyckas märkligt med våra västerländska ögon sett. Hur kan det komma sig? Jo en grundtes i det japanska skolväsendet är om det krävs av studenterna att de städar och håller i ordning på sin egen skola lär det eleverna respekt, att ta ansvar och verkar för jämlikhet. En mycket sund tanke.

Jag hade gärna sett att vi gjorde som "förr i världen". Det fanns en tid då invånarna i Sverige som avslutning på fullgjord skolplikt fick gå i hushållsskola. Enligt de traditioner som fanns då fick kvinnorna lära sig laga mat och ta hand om hushållet medans männen fick lära sig det praktiska och att ta hand om pengar. Tror det hade varit nyttigt om något liknande hade införts igen. Varför inte göra som i Japan? Det kan var en väg att lära sig ödmjukhet.

Jag brukar skoja ibland och säga att jag är ödmjukast i hela världen. På något sätt är det ju en antites men samtidigt ligger det ju mycket i de orden. Anledningen till att jag säger det är ju för att få mina medkamrater att tänka till lite grann. För en del av sann ödmjukhet är att lära känna sig själv, veta vem man är. Och en motsats till detta är falsk blygsamhet. Är du bra på något säg det då. Givetvis hänger det starkt samman med att känna sig själv. Att lära känna sig själv kan ta en livstid och vissa av oss kommer aldrig fram, kanske ingen av oss.

Men riskerar vi inte att hamna i blåsväder om vi är ödmjuka? Riskerar vi inte att bli utnyttjade? Jo det kanhända att vi gör. Men samtidigt har det inte så stor betydelse. För de som tror samverkar allt till det bästa. Vi behöver inte vara våra egna försvarare även om vi gärna trillar dit på det.

32. Respekt

 Såg en bild på nätet häromdagen som jag väljer att dela med er (Inga förändringar har gjorts på bilden).

Jag reagerade direkt.

Detta är en vanlig inställning hos många. Enligt mitt sätt att se på världen vill jag omformulera denna något:

"Jag bryr mig inte om hur du ser ut eller vem du är. Jag respekterar dig tills du visar att du inte förtjänar min respekt. Endast Gud äger rätten att döma."

Så gå ut och respektera våra medmänniskor. Älska din nästa som dig själv.

Gud välsigne dig!

31. Den helande effekten av sång?

Kan det vara så som att vi kan bli friska av att sjunga? Fick en tankeställare när jag läste en artikel på DYI Musican-bloggen.

Artikeln handlar om hur vi skapades att sjunga, något som jag är övertygad om att så är fallet. Och även om du är darwinist så ta till dig av orden som står det. Sjung av hjärtat, må bättre och förändra världen. Du är så mycket mer än bara en bricka i spelet. Du är värdefull och även om andra har åsikter om att din röst inte är mycket för världen, bry dig inte om det. Bara säg att du gör det för att må bättre och för att du vill förändra världen.

God Bless!

Läs artikeln här: Healing power of your voice

30. Tålamod

Tålamod är en bristvara i vårt moderna Sverige. Vi är vana att få allting direkt på våra fingertoppar eller hur? Även om du inte känner igen dig i det så är det i alla fall som jag känner det många gånger.

Arbetet på att bli bättre på att visa tålamod pågår ständigt. Och jag tror att det hänger starkt samman med att visa medlidande och medömkan samt kärlek. Saknar vi dessa tre komponenter blir det ytterst svårt att ha tålamod.

Istället för att bli irriterade när så kallade energitjuvar kommer i vår väg kanske vi bör tänka: "Vänta här nu; nu har jag chansen att bli mer tålmodig för att så i framtiden "vinna fler segrar". Vad kan jag lära mig av den här individen? Kanske jag kan lära denne något? Du behöver ju inte leva resten av ditt liv med personen ifråga men vi bör nog se människor på annat sätt än vad vi gör idag.

Ett ypperligt tillfälle att lära sig tålamod är när man får barn eller snarare när livets gåva ges till oss. Det är ingen rättighet att ha barn som vissa vill hävda, det är en förmån som givits oss.

Så denna vecka ber jag till Gud (ja givetvis i fortsättningen också) att jag ska lära mig mer tålamod för att så bli en bättre människa. För det är det som är meningen med livet; att vi kan bli klokare och visare och på så sätt visa nya generationer vägen.

29. Förlåt dem som inte förtjänar det

Läste en artikel i Dagen för inte så länge sedan som handlade om att förlåta. Nicky Cruz berättar om hur han blev misshandlad av sina mamma i unga dagar och även hur hon försköt honom. Nicky är nu kring 70 och när hans mamma låg för döden åkte han och hälsade på henne. Där hon låg fick han medlidande över henne och bad henne om förlåtelse för det hat han hade känt mot henne. Hennes mamma förlåt då honom och blev bättre från sin sjukdom.

I det samhället vi lever i nu vill de flesta inte förlåta. Nej istället så slänger vi oss med uttryck som "det där ska du inte acceptera", "gör dig av med energitjuvar", "jag är en bitch" osv. Den verkar finnas en extrem önskan att skada andra därför att de har skadat en själv. Den som blir mest lidande av detta beteende är nog vi själva.

Tänk om vi skulle vända på det istället. Om någon är vresig; men gå fram och krama om den personen istället då. Eller var extra vänlig. Det kommer att göra under i det långa loppet.

Eller som Jesus sa när han hängde på korset: "Förlåt dem för de vet inte vad de gör". Och det är ju det som det handlar om egentligen. Många gånger förstår vi inte hur mycket vi sårar andra eller till och med förstör andra människors liv. Är det inte mycket bättre att be om förlåtelse istället? Och för oss som inte klarar det i egen kraft; be Gud om hjälp.

Så vänta inte på att andra ska förlåta. Bestäm dig för att förlåta dem i ditt hjärta. Då kommer du att bli fri.

Länk till artikeln: Nicky Cruz: Farligt att inte förlåta

28. Vilken är negativ; vilken är positiv?

Den senaste tiden har jag funderat på det här med att vara negativ och att vara positiv. Av någon anledning så har jag fått det kastat på mig att jag är negativ många gånger. Kan det vara att det ligger något i det?

Ja till en början så visst kan jag ha en svart syn på livet och vara skeptisk till mycket. Innebär det då med automatik att jag är negativ? Eller det bara något gemene man säger när de inte kan komma runt det som sägs? Eller är det när någon har en avvikande åsikt och vill slå till bromsarna?

Till en början med så har jag en annan grund än vad majoriteten i Sverige har. Det finns två grundteser som det förutsätts att du ska tro på:

Grundtes 1. Människan är i grund och botten god.

Grundtes 1 är i min värld inte möjlig. Istället tror jag att alla människor är "neutrala" (som grundinställning) och du väljer själv varje dag att vara ond eller god. Beroende på tidigare val kan du ha jämnat vägen för det onda eller det goda så att det ena blir lättare att utföra.

Vad ondska och godhet sedan är tyvärr utsatt för tolkning. Har du då en märklig verktygslåda för att dra slutsatser om vad som är ont och gott och kanske till och med baserar din slutsats på felaktigheter och lögner, ja då säger det sig själv att vi går vilse

Grundtes 2. För att vara positiv måste du vara en ja-sägare.

Nej det tror jag inte alls. Tänk på sagan om Kejsarens nya kläder. Alla såg att kungen var naken men de positiva (ja-sägarna) berömde istället de vackra kläderna. Det lilla barnen sa sanningen (var negativ) och då öppnades plötsligt allas ögon.

Så har du bara en lösning på ett aktuellt problem så är det inte du som är negativ utan din omgivning om de inte är intresserade att ändra sig. När du säger nej får du räkna med att du räknas som negativ trots att du har en lösning som alla skulle vinna på.

27. Finns absolut sanning?

Vi lever i en tid som av vissa insiktsfulla kallas postmodernistisk. Och jag håller med. För att kunna förstå vår tid behöver vi inse att vi är postmoderna människor.

Vad betyder då ordet postmodern? Där finns det olika tolkningar (i sann postmodernistisk anda...). Men en tolkning som jag kan hålla med om låter:

Postmodernismen vände sig ifrån tanken på att det fanns fasta värden, absoluta sanningar och jagets existens och kritiserade därmed varje tanke på objektivitet. Istället är allt relationellt och kontextuellt; den postmoderna världsbilden är skeptisk.

Jag vänder mig bort från tanken om postmodernitet. Jag är ingen postmodern människa. Är övertygad om att det finns Absoluta Sanningar, det finns Absoluta fasta värden. När vi väljer att inte tro på dessa tappar vi lätt fotfästet och går vilse i en förvirrande värld. Mycket av de psykiska problem vi har så mycket av i den moderna världen beror på att det finns ingenstans att se för guidning. Det krävs alltid av varje individ att den ska bestämma sitt kön, sin sexualitet och så vidare.

För att finna den inre trygghet behöver i alla fall jag se utanför mig själv. Och då pratar jag inte om att jag själv alltid är mig nog. I mitt liv har jag lärt mig att det är när jag är svag som jag är stark för då sträcker jag mig efter Gud och han kommer mig nära.

Och tänk på att jag pratar inte om åsikter eller personliga värderingar. Nej detta handlar om att oavsett vad vi tror så finns det Absoluta Sanningar. Vågar vi ta reda på vilka?

26. Feminismen är död

En av mina vänner, Daniela Pilic gjorde ett inlägg på Facebook häromdagen som jag bara inte kunde låta bli att gilla. Det handlar om feminismen och hur den har spårat ur. Eftersom hon är hårdrockare liksom jag så är infallsvinkeln givetvis inom hårdrocken och hennes roll som kvinna i den mansdominerade världen.

Jag vill dödförklara feminismen i dess nuvarande form. Det är dags att vi slutar vara feminister. Det är dags att vi slutar vara mansgrisar. Låt oss vara individer och bejaka vars och ens personlighet utan att anklaga varandra för våra skillnader. Det är svårt att vara kvinna idag OCH det är svårt att vara man idag i Sverige. Varför inte se vilka styrkor vi har och att tanken är att vi ska komplettera varandra? Vad manlighet och kvinnlighet är kan diskuteras men att de flesta av oss lever genom våra vänner och familjer är ingen hemlighet.

Varför vill jag dödförklara feminismen då? Mycket enkelt: kriget koncentreras på helt obetydliga saker som användandet av han/hon/man, kvotering osv istället för att stå upp för kvinnor som förtrycks i arabvärlden, slåss för de som tvingas in i prostitution osv. Finns ett gammalt uttryck som lyder "sila mygg och svälja kameler" och det är precis vad feministerna gör.

Finns mycket att säga men som sagt låt oss se skillnaderna och tycka att de är fantastiska, se möjligheterna som finns i och med att vi är män och kvinnor.



Nedan följer inlägget från Facebook utan krusiduller:

Det känns som att det är dags att skrota eller byta ut ordet "feminist" och "feminism". Jag får nästan nervösa ryckningar när jag hör det nuförtiden och det tragiska är att dess betydelse egentligen BORDE vara positiv. Dock hålls ordet gisslan av diverse individer vars idéer om vad "jämställdhet" ÄR, inte är i närheten av vad jag anser det vara.

Jag tycker t ex att kvinnor inom hårdrocken är de bästa symbolerna för starka och självständiga kvinnor med skinn på näsan - inte Gudrun Schyman. De går inte omkring och gnäller eller tigger om att bli behandlade på ett visst sätt. De KRÄVER det och de kör sitt race utan att böla sig igenom dagen.

Jag vill kunna använda smink utan att anklagas vara "hjärntvättad av patriarkatet", jag vill kunna klä mig kvinnligt utan att någon tolkar det som att jag bara gör det för att "behaga män": Och förresten, so fucking WHAT om jag SKULLE göra det för att "bahaga män"? Om man är kvinna och straight är det väl fullt normalt att göra det, eller vad har jag missat? Och jag skulle inte skälla ut en kille som försökte vara trevlig genom att hålla upp en dörr eller dra ut en stol...

Jag hatar inte män och jag är emot kvotering. Vill jag ha en position vill jag hellre kämpa för den tills jag blir blå och veta att jag fick den fair and square, än att få den serverad baserad på att jag är kvinna!

Jag är helt ok med att män är bättre på vissa saker, men jag har heller inga problem med att testa och lära mig typiskt "manliga" saker - som t ex att laga saker på bilen som gått sönder.
Men att vara feminist numera verkar mest handla om att vara arg på hela världen, skrika ordet "patriarkat" i tid och otid och se så sjaskig ut som möjligt.

Jag har befunnit mig i den mest mansdominerade bransch du kan hitta - hårdrocken - i hela mitt liv. När fyllon stod och skrek "visa pattarna!" när jag stod på scen, sprang jag inte av den och ringde Expressen för att berätta hur kränkt jag var. Jag sa att de gärna fick börja med att visa snopparna först. Konstigt nog blev det tyst på de flesta - de ville väl inte visa de små räkorna offentligt....

I åratal trodde folk att jag var groupie bara för att jag var blond och hängde backstage. Vad andra tror skiter jag i faktiskt, men jag har inte bett om att bli särbehandlad, jag bara gör vad vilken kille som helst skulle göra, tar kontroll över min egen situation och springer inte runt med slagord på banderoller.

Feminismen har tagit oss långt - kvinnor som en gång kämpade för rättigheter som borde ha varit självklara (rösträtt och lika lön, där vi tyvärr inte har nått ända fram med det sistnämnda) men det ordet "feminist" står för NU vill jag inte ha med att göra!

Det HÄR är symboler för vad jag anser är starka kvinnor - de bara GJORDE vad de ville, de bad inte om tillstånd eller kvotering!

25. Älska dina fiender / Sann kärlek

I dessa tider när det pratas så mycket om kärlek och accepterande av andras kärlek kan jag inte låta bli att tänka på vad kärlek är. I min livsfilosofi, min tro och mitt sätt att se på världen är inte kärlek att säga ja till allting. Det är inte heller att påtvinga någon annan sin åsikt. Tyvärr upplever jag att den moderna människan är mycket lättstyrd. Är det "rätt åsikt" som presenteras i sociala medier då "flyter" man med. Skulle det däremot vara en minoritet som är "fel", som anses vara "dömande", som har åsikter som de alltid har haft och som inte tänker ändra sig, som vägra att anpassa sig efter vad som är inne just nu; ja då viner piskan och näthatet fullkomligen exploderar. Så denna gång ska jag inte skriva så mycket mina egna ord utan använda mig av två bibelord. Ja denna fruktansvärda skrift som har förtryckt folk i århundraden ... (OBS! Ironi och sarkasm).

Matteus 5:43-46
Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän.
Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.
Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda
och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.
Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det?

1 Korinthierbrevet 13:4-7
 Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte,
den skryter inte, den är inte uppblåst,
 den uppför sig inte illa, den söker inte sitt,
den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
 Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
 Den fördrar allting, den tror allting,
den hoppas allting, den uthärdar allting.

Som sagt; dags att sluta trycka våra egna åsikter (eller kanske snarare grupptryckets åsikter...) om kärlek på andra och tvinga dem till lydnad. Då har vi ju missat precis vad sann kärlek är. Sann kärlek uthärdar allting.

24. Politisk korrekhet - "Trigger Warnings" och "Safe spaces"

Har precis läst en artikel och lyssnat på ett radioinslag (länkar längst ner). Det är skrämmande vart vi är på väg i Sverige. Ibland undrar jag om jag vill vara med på den resan? Den ena händelsen är värre än den andra.

Nu till den här företeelsen som givetvis kommer från USA. Vissa grupper exempelvis militanta feminister, vill att ord som han/hon inte ska förekomma i litteraturen eller i undervisningen. Finns dessa ord med ska de antingen censureras/ändras eller tas bort. Ordet hen (som är ett icke-ord i mina ögon) ska användas. Detta är något som ger mig dåliga associationer. Undrar hur långt steget är tills det är inte tillåtet att tro på Gud? Eller när det inte längre är tillåtet att anse att Israel har rätt att existera? Jag känner obehagliga rysningar längs ryggraden. Sverige börjar närma sig 30-talets Tyskland. Och då menar jag inte nazismen eller rasismen. Nej ett styre som är totalitärt och där myndigheter och andra bestämmer vad som är rätt att säga och tycka.

Är det någon trigger warning jag vill ha så är det på feminismen som i mångt och mycket orsakat mer skada än nytta. En diskussion som vi kan ta en annan gång. Läs och lyssna och öppna dina ögon över vart vi är på väg. Jag ber att vi som land ska öppna våra ögon och se innan det är försent.


SvD Trigger Warnings i Joe McCarthy's anda
Studenter kräver trigger warnings

23. Låt mig vara som ett barn

Denna vecka har många haft sina skolavslutningar. Vissa har haft dessa i Svenska Kyrkan. Som jag ser det har det varit en möjlighet till att vara glada och glädjas över den fantastiska sommaren och glädjas över hur lyckligt lottade vi är i Sverige.

Jag har också bevistat en av dessa tillställningar. Det var helt fullt i kyrkan vilket gjorde att vi inte kunde få någon sittplats utan var tvungna att stå upp. Och vi hamnade längst fram i koret så vi hade folket framför oss och kunde se hela kyrkan, inklusive sidan av prästen och barnen. Med andra ord stod vi vid sidan av kan man säga och hade full uppsikt över kyrkan.

Det var då det slog mig. Oavsett vilken familj barnen kommer från så var de i flesta fall sprudlande glada och fulla av prat och spring. Och inga psalmer sjöngs, Gud eller Jesus nämndes inte (det får ju inte ske i Sverige att vi står upp för det vi tror på om det inte passar vissa element...). Trots detta slogs jag av hur sura folk var. Att vara glad är ett val du gör själv varje dag men det lyckades inte här. Måste vi vara så lättpåverkade att vi inte klarar av att vara på en plats vi inte gillar?

Nej, jag har en bön. Låt mig vara som ett barn. Lär mig att vara glad, inte över var jag är eller vad jag gör utan lär mig att vara glad. Vi har så mycket att lära av barnen.

Och jag menar inte att vi ska vara barnsliga för det är inte det jag menar. Många gånger säger vi att vi har barnasinnet kvar och menar att vi är barnsliga. Det är en helt annan sak.

Så låt oss alla vara mer som barnen.

22. De introvertas revolution

Läste en mycket intressant blogginlägg för några dagar sedan på http://blogg.adecco.se/?p=817. I det pussel som livet är kändes det som om ytterligare en pusselbit föll på plats.

Nu är jag känd för att vara utåtriktad och extrovert. Men det är ju bara en del av sanningen. Samtidigt är jag en mycket privat och introvert person. För att kunna skapa tror jag att det krävs perioder av avskildhet, ja av vald ensamhet. Har pratat med många av mina vänner om detta och det är många som håller med om det. När nu hjulen rullar allt snabbar blir det viktigare och viktigare att ta perioder av återhämtning.

Åter till inlägget. Tänkt att läsa den platsannons som säger som i inlägget:
”Vi söker dig som behöver lång betänketid, är stresskänslig och vill göra en sak i taget. Ogillar du förändringar, blir utmattad av stora folksamlingar och helst vill vara för dig själv är det ett plus.”

Och de tre situationer som skiljer de introverta och extroverta åt; klockrent.
Så låt oss vara lite mer introverta och tänka innan vi pratar. Då kan vi sluta be om ursäkt för saker som vi sagt eftersom det vi sagt redan är uttänkt och klart. Skulle det vara att vi missförstår varandra då ber vi givetvis om ursäkt men tänk vad enklare allting hade blivit om vi hade sagt vad vi menat.

Stå upp och var introvert!

21. Framgång - vad är det?

Vi lever i en tid när framgång definieras i pengar. Visst är det trevligt med pengar men är vi inte lite tomma om vi tycker att det är framgång endast? För oftast är det väl så enligt mitt sätt att se att för att du ska kunna få mer förutsätter att någon annan får mindre. Med andra ord skulle det innebära att framgång är att sko sig på andras bekostnad. Och så vill vi väl ändå inte ha det.

Nej framgångsrik blir du genom att följa ditt hjärta och inte strömmen. Och för verklig framgång krävs att vi genomgår tuffa tider där livet kan se ut som en öken. Så många pratar om att de "brinner för musik" osv. Är det verkligen det som de gör? Eller är det känslan av eufori som kan uppnås med hjälp av den? Är vi kanske bara adrelinknarkare allesammans? Vad brinner vi för på riktigt.

Det är vanligt att vi gör saker, även kreativa, därför att vi vill ha bekräftelse. Då kan det hända att vi startar ett band, eller målar en tavla för att det som kännas bra. När vi sedan inte får den uppmärksamhet som vi önskar ger vi upp. Vi kan även då kalla det utveckling... Var vi då framgångsrika i det vi gjorde? Ja det kan vi ha varit om det var vad som fanns i hjärtat, om uttrycket var där för något som behövde sägas, något som behövde uppmärksammas.

För mig är framgång att kunna berör EN människa, hjälpa dem genom en svår situation. Det kan innebära att uppröra någon så att det kommer en tanke i rullning för en förändring. Många av historiens stora män och kvinnor var inte stora i sin tid. Nej de kanske tillhörde de fattigaste. Tänk på Mozart, Beethoven, Jesus med flera.

Jag tror på att de sista ska bli de första och de första ska bli de sista. I tiden som kommer efter att våra liv och vår värld har tagit slut kommer allting att sättas till rätta. Rättvisa kommer att skipas. Och sann framgång kommer att belönas.

20. Varför ska man bry sig?

Kom hem från Sångpedagogen häromdagen och var lite trött som jag brukar vara efter ett pass hos henne. Kändes helt OK att nå trestrukna F även om tonen i sig inte var klockren. Det går hastigt framåt och bra är det. Har börjat öva mer och mer för att bli säkrare på min röst. Och enligt min sångpedagog har jag ett stort register. Gäller bara att få inte det i huvudet också och tro på att jag är underbart bra.

Nu till det intressanta. Dagen efter sånglektionen träffade jag på en ny vän. I förbigående nämnde jag till min musikerkollega att jag nådde trestrukna F. Reaktionen från denne var i mina öron blev till min förvåning: ”Varför ska man bry sig? Det har ju ändå inte någon betydelse”. Inget glatt utrop utan bara ett surt konstaterande.

Efter att förvåningen lagt sig, ja vad säger jag då. Jag sa inget utan tänkte mest hoppsan för mig själv. Funderade lite mer på orden som hade uttalats.

Ja varför ska man bry sig? Det kan man ju undra.

Senare på kvällen kom jag på det. Så klart jag ska bry mig. Visst för den tid vi lever i denna världen har det ringa eller ingen betydelse men jag är övertygad om jag lever vidare. Så även om det aldrig skulle bli några stora turnéer eller någon berömmelse har jag ändå förberett mig för Eftervärlden, för Evigheten. När jag kommer dit finns inga begränsningar. Där finns ingen som håller dig och mig nere. Där kommer vi att bli allt vi kan bli. Så varför inte bry sig och börja anstränga sig redan här även om det kan verka meningslöst? Det finns alltid en sång i mitt hjärta och den vill alltid komma ut.

Vårda ditt eget hjärta och var inte rädd för att visa ditt verkliga Jag.

Gud välsigne dig Broder och Syster.

19. Relationer 3 – Det är aldrig försent

Hur kan det komma sig att så många hamnar i ekorrhjulet i en relation? Att var och en går på varsitt håll utan att göra något åt situationen? Att passionen försvinner och var och en bara ägnar sig åt sina egna intressen? Eller går och surar?

Ja du, jag anser att vi människor i grund och botten är egoister. Detta är en kamp vi alltid måste kämpa; att inte ta den lätta vägen utan istället den rätta vägen. Att istället för att sätta sig själv främst, släppa på det och sätta den andra först.

Båda könen behöver lära av varandra (ja två kön ja). Som jag ser på det har vi våra svagheter. För att generalisera är det kvinnliga könets svaghet behovet av kontroll över situationen och männens svaghet är lathet. Kan kvinnan släppa kontrollen och ge passionen rum och mannen ta sitt ansvar och vara man (det betyder inte att betala alla räkningar; det är inte ansvar, det är utnyttjande).

Jag tror att det finns olika sorters kärlek. För att en kärleksrelation ska fungera i ett förhållande (då menar jag inte relation mellan syskon givetvis) behövs det sex. Har man inte sex går man över till en annan sorts relation, en vänskapskärleksrelation. Det går ju alldeles utmärkt egentligen. Dock anser jag det vara respektlöst om parterna inte är överens om att avstå från sex. Ja till och med kärlekslöst. Min inställning är att alltid vara redo. Och det är bra för det finns så många andra fördelar med sex som att hålla depression stången exempelvis.

Något som verkligen förstör är när den ena parten lider av svagheten att behöva uppmärksamhet. Det leder till en flirtig attityd som skadar den parten du är tillsammans med.

För att rädda ett förhållande som inte är bra krävs ärlighet. Sätt er ner och diskutera igenom vad det är som inte fungerar. Det är inte lätt och en utgångspunkt för detta är givetvis: Älskar jag fortfarande min partner? Kan ni båda svara ja på den är det bara att börja snacka. Och då menar jag inte att skylla på den andre utan att se till sig själv. Varför tänker jag som jag gör? Varför säger jag som jag gör? Går det tillbaka till min barndom? Är det en bristande relation med min pappa? Blev jag mobbad eller utsatt för andra övergrepp? 

Ett förslag är flytta isär tillfälligt för att kunna fundera igenom situationen. Börja dejta igen och se vad som är så bra med andre. Vara förutsättningslös.

 Mer kommer om relationer.

18. Relationer 2 – Passion

Inte alla är som jag, många gånger har jag alltför lätt att knyta an till människor. Dessutom är jag en Allt-Eller-Inget-Personlighet. Jag vill ha passion. En del vill bli jagade men jag resonerar som så: Om jag är tvungen att jaga hårt i början av ett förhållande, ja då kommer jag säkerligen att få slita som ett djur längre fram. Personer som ska vara svåra att fånga är för mig endast kalla och hjärtlösa, ja i många fall mycket egoistiska.

Håll inte tillbaka; släpp taget och kör istället.

Många jag pratar med säger att de har tappat passionen. Varför då kan jag undra? Det måste någonstans ha varit ett val. Saker och ting sker inte av sig själv utan det är frö som har grott och vuxit till något, bra eller dåligt är något som du och jag själva väljer.

Jag vet två par som flyttade isär med målsättning att komma närmare varandra. De började om från början. Började dejta varandra, prata igenom vad de störde sig på. Anledningen till detta var att de kom fram till att "Nä det här går inte längre. Om vi inte gör något kommer det att sluta illa." Efter ett år flyttade de tillsammans igen. Givetvis träffade de inte andra under tiden. Det skulle ju aldrig fungera.

Jag tror inte det skadar att ta ett steg tillbaka och se på varandra. Vad är jag älskar hos den andre? Vad är det stör jag mig på? Vad kan jag bli bättre på? Sätter jag den andre främst? Tyvärr tror jag många gånger att vi ser varandra som tjänare. ”Ja minsann vad kan min partner göra för mig?” Nej jag tror det är dags att DU frågar DIG vad du kan göra för din partner. Kunde vi alla komma dit att vi får balans på detta och sätter den andre först har vi kommit en lång bit på vägen.

Passion är ett beslut som du och jag tar varje dag. Det gäller att bestämma sig för att helt enkelt ALLTID vara redo för passion och inte skylla på omständigheter. Det finns alltid tid för samvaro. Och det är tvärtom vad många samlevnadsexperter inte tidskrävande. Tar det lång tid att bli passionerad över något är det dags att fundera över om du inte ska nedprioritera jobbet exempelvis och få lite mer balans i livet.

Se till att stänga av den digitala verkligheten och bara ägna er åt varandra. Gör saker tillsammans; laga mat, gå på utställningar, renovera en bil. Se till att du alltid är fräsch och snygg på ett sätt som attraherar din partner. Var aldrig ful för att du inte orkar göra något åt det.

Och sist men inte minst:

Ordspråksboken 17:9: ”Kärleken glömmer misstagen, men den som fortsätter att tjata om dem kan göra de bästa vänner osams.

17. Relationer 1 – Vad män vill ha

Allt innehåll i detta inlägg härstammar från en artikel:

http://www.msn.com/sv-se/livsstil/relationer/vad-m%C3%A4n-vill-ha-men-inte-v%C3%A5gar-be-om/ss-BBgE3Z4

För mig stämmer detta väl överens med vad jag som man vill ha. Delar givetvis inte alla punkter men det är förvånande väl överensstämmande. Följande stämmer väl in på mig (vad stämmer in på dig?):

Jag vill att kvinnor ska leda. Det är ju inte fel om kvinnan tar initiativ; det gäller även i sängen.

Jag vill ha respekt. Kan vara väldigt känslig och gillar inte när du förminskar mig, inte ens som ett skämt. Jag är kanske djärv men gillar att du respekterar mig för den jag är… även med alla mina brister.

·         Jag vill bli beundrad. Det bästa en kille vet är att göra sin tjej knäsvag oavsett om det är i allmänhet eller i sängen.

·        

      Jag vill dejta en vacker kvinna. Jag vill beundra min tjej, en kvinna som trivs med sig själv och är självsäker.     

Jag vill ha uppmuntran. Min kvinna behöver vara mitt stöd. Någon som kan stötta mig och inte ger upp om mig. 

      Vill att du ska skratta, det gör mig glad.

·        

      Önskar en självständig flickvän som har egna projekt på gång och inte bara sitter och väntar på att jag ska komma hem.

·       
 Njut av maten vi äter. Räkna kalorier är inte attraktivt.

·       
 Vill känna mig åtrådd. Av dig… och även andra ibland.

·        

      Visar gärna känslor. Och det är inget som gör honom mesig.

·         

      När man är ledig slappnar man av. Att slappna av betyder inte att ställa till med middag för vänner, gå på bio, städa huset eller göra ärenden. Det betyder inte att man inte kan planera (till skillnad vad som står i artikeln)

·         

      Jag diskuterar gärna, skvaller ska dock undvikas.

·         

      Jag är som jag är men kan förändra mig om det skulle behövas. Rör dock inte min stil eller mitt hår! Om du ska åsikter om får du vara smart.

·        Sex-SMS är ju aldrig fel.

·         Berätta för mig vad du vill att jag ska göra i sängen. Om jag behöver det vill säga..

Resten av artikeln stämmer inte på mig. Men det var det ändå den mest intressanta artikel jag läst på länge. Sann manlighet är något som behöver diskuteras. Är det något som kvinnor verkligen vill ha? Jag är tveksam till det.

16. Döden

Är du rädd för döden?

Jag är inte rädd för det mörka eller döden. Kanske är jag rätt så allvarlig av mig som person, kanske jag har svårt att njuta av stunden men jag ser döden som en övergång till en annan tillvaro.

Som Jesustroende tror jag att Han väntar på mig på andra sidan. Döden är endast en ridå som vi behöver passera igenom. Vad som väntar på andra sidan beror på valen vi gjort här. Vi kommer inte automatiskt till himlen eller paradiset är min tro.

I svåra stunder känns det bra att veta att de som gått före; min pappa, min mamma och alla andra som gjort rätt val (ja jag tror att det finns rätt och fel val; alla vägar leder inte till Rom), att vi kommer att mötas där. På en plats där det inte råder någon brist eller nöd eller något som tar sönder eller förstör. Där Ljuset alltid skiner och där vi alltid är tillfreds.

Så varför vara rädd för döden när den bara är en övergång till något annat? Jag ser den snarare som en befriare från denna värld med all sin ondska och sin smärta. Så varför inte njuta av de små sakerna i livet för vi vet att det kommer något som är bättre?